to cause (something) to move (by pushing on it, often in a back and forth or similar motion, and often dislodging it from its ordinary or intended position)
Presensruckar
Preteritumruckade
Supinumruckat
Imperativrucka
Fullständig böjning av verbet rucka: infinitiv, presens, preteritum, supinum, imperativ, perfekt, futurum och konditionalis, i aktiv och passiv form.
Aktiv
Infinitiv
rucka
Presens
ruckar
Preteritum
ruckade
Supinum
ruckat
Imperativ
rucka
Perfekt
har ruckat
Pluskvamperfekt
hade ruckat
Futurum
ska rucka/kommer att rucka
Konditionalis
skulle rucka
Konditionalis perfekt
skulle ha ruckat
Konjunktiv (ålderdomlig)
rucke/ruckade
Passiv
Infinitiv
ruckas
Presens
ruckas
Preteritum
ruckades
Supinum
ruckats
Perfekt
har ruckats
Pluskvamperfekt
hade ruckats
Futurum
ska ruckas/kommer att ruckas
Konditionalis
skulle ruckas
Konditionalis perfekt
skulle ha ruckats
Konjunktiv (ålderdomlig)
ruckes/ruckades
Particip
Presens particip
ruckande
Perfekt particip
ruckad
Böjningar: Wiktionary (via kaikki.org), bearbetade, licens CC BY-SA 4.0.