to duck (usually to avoid being hit by something)
Presensduckar
Preteritumduckade
Supinumduckat
Imperativducka
Fullständig böjning av verbet ducka: infinitiv, presens, preteritum, supinum, imperativ, perfekt, futurum och konditionalis, i aktiv och passiv form.
Aktiv
Infinitiv
ducka
Presens
duckar
Preteritum
duckade
Supinum
duckat
Imperativ
ducka
Perfekt
har duckat
Pluskvamperfekt
hade duckat
Futurum
ska ducka/kommer att ducka
Konditionalis
skulle ducka
Konditionalis perfekt
skulle ha duckat
Konjunktiv (ålderdomlig)
ducke/duckade
Particip
Presens particip
duckande
Böjningar: Wiktionary (via kaikki.org), bearbetade, licens CC BY-SA 4.0.